Inlägg

Visar inlägg från september, 2022

Ska vi knacka dörr, eller inte?

 Efter en valrörelse som innehöll det mesta en den ska innehålla så har jag nu haft en knapp vecka på mig att hitta den vardag som jag känner igen sedan tiden innan valarbetet satte igång på allvar. Detta skedde för ca 18 månader sedan med politikutveckling och arbete i partigruppen. Ett mycket positivt arbete som engagerade många. Under denna tid har också ett nomineringsarbete skett och jag är som gruppledare mycket stolt över den valsedel vi fick till slut. Sommaren kom och den korta resa till Hudiksvall ( för att beställa pass) och två nätter i Sundsvall blev de korta dagar som jag och min man fick som gemensam semesterresa. Vi gjorde det till den trevliga resa det blev med besök hos goda vänner och en ny kvasisläktbekantskap. Sommaren innehöll också två veckors hundvakter. Jag saknar den härliga hund vi hade till låns under två varma och härliga veckor. Vi var ute mycket och vi snittade 10 kilometer per dag. Kom och hjälp mig med det igen, Dusty! Det är alldeles för få förun

Föräldrautbildning som friskvård

 Pappas, mammas eller någon eller några andra vuxnas betydelse för ett barns hälsa och utveckling kan inte överskattas. Att vara förälder innebär mycket glädje, men många upplever också att det ställs stora krav på dem i föräldrarollen och uttrycker ett behov av stöd. Om föräldrar ges förutsättningar att vara och göra mer för sina barn ger det en positiv utveckling av barns och ungdomars fysiska och psykiska hälsa. Det är av otroligt stort värde för oss alla.   Som kristdemokrat ligger familjefrågorna nära. Förutom att ge familjerna valfrihet gällande barnomsorg och skola tycker vi att det är viktigt att även se till föräldrarna eller de vuxna som finns i barnens närhet får möjlighet att växa i sin roll som vuxna förebilder.   Sedan många år har föräldrastödet blivit en viktig del av kommunens ordinarie samverkande hälsofrämjande arbete. Detta gläder mig! Med en kristdemokrats envisa kamp för familjen kommer jag att göra vad jag kan för att det så ska förbli och även utvecklas. Jag

Vi måste våga se problematiken med sexuella trakasserier på våra skolor!

  Mycket visar på att sexuella trakasserier orsakar större psykiska besvär hos flickor än hos pojkar samtidigt kan vi se att den psykiska hälsan hos tjejer försämras. Denna fråga måste tas på större allvar. Sexuella trakasserier och dess påverkan på flickors hälsa måste uppmärksammas mer och det krävs tydliga handlingsplaner för hur problemet dels skall motverkas men också hur det skall hanteras.   En stötesten är att sexuella trakasserier inte ingår i den svenska definitionen av mobbning och på det sättet görs denna typ av kränkning mer osynlig. Kristdemokratiska Kvinnoförbundet vill därför att sexuella trakasserier ingår i definitionen av mobbning och att skolor i sina likabehandlingsplaner tar upp hur sexuella trakasserier skall motarbetas samt hur man skall hantera situationer där sexuella trakasserier förekommit. Problematiken med sexuella trakasserier bland unga har allt för länge kommit i skymundan, men nu måste en förändring ske. Ansvaret ligger inte bara på skolan, utan på

Larm även för döva

Kristdemokraterna i Upplands Väsby har under många år, både i majoritet och i opposition, arbetat för att kommunen ska bli ett tillgängligt samhälle för alla. Vi har deltagit i arbetat med att skriva två handikappolitiska planer, engagerat oss i föreningar som organiserar personer med någon typ av funktionsnedsättning och på andra sätt bidragit till att Väsby gjort steg framåt i vad vi tycker rätt riktning. Vi vet att för en döv eller gravt hörselskadad person kan en brand få en dödlig utgång bara för att man inte har någon möjlighet att höra brandlarm och varningsrop. Ett normalt brandlarm med en summer är ingen hjälp för en döv eller hörselskadad person. Idag finns det dock larmsystem som är både taktila (vibrator) eller optiska (blinkande). Med dessa hjälpmedel kan dessa personer uppmärksammas på att det brinner i närheten. Vi vill att denna fråga ska tas på allvar och att det vidtas åtgärder för att även denna tillgänglighetsfråga löses och att larm installeras där det behövs.

Så ska vi stoppa ungas psykiska ohälsa

 Vilken eller vilka anledningar till den ökade psykiska ohälsan bland barn och unga är det många som funderar över. Vad vi vet är hur denna ohälsa visar sig. Depression, ångest och självskadebeteende och blivit allt vanligare. Medicineringen ökar i takt med insjuknandet. Den psykiska ohälsan drabbar både flickor och pojkar och i alla åldrar. Flickorna och unga kvinnor plågas av ätstörningar eller en ständig oro över att inte räcka till och det handlar om pojkar som går till skolan med en klump i magen därför att de inte vet vad som kommer att hända under dagen. Det kan också vara så att de unga inte vågar ta hem kompisar då de är rädda för vad som kommer att visa sig när de öppnar dörren. Är mamma eller pappa snäll idag? Är någon berusad? Det är ett enormt välfärdssvek mot dessa barn unga och deras familjer att vi inte kan förebygga och behandla denna typ av ohälsa i tid. Kristdemokraterna föreslår följande för de ungas väl: Vi måste korta köerna till barn- och Ungdomspsykiat

Hur många har gifts bort i sommar?

Sommarlovet är nu slut och frågan är hur många unga kvinnor har bävat för sitt sommarlov och för semesterresan till släkten i hemlandet.   Arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck, bekämpandet av tvångs- och barnäktenskap är angeläget och kräver aktiva åtgärder från samhället.   Ingen ska behöva utsättas för att tvingas att gifta sig. För de flickor som trots det varje år förs bort för att giftas utomlands måste det finnas hjälp att få. Barndomen ska vara frihet, lek och lärande.   Nu tvingas allt fler svenska flickor gifta sig som barn. Sverige måste skydda dessa barn/ungdomar från förtryck och våld.   Desperata och rädda flickor ringer svenska konsulat eller ambassader men kan idag mest hänvisas till olika frivilligorganisationer som faktiskt organiserar fritagningar av flickor. De flesta flickor som gifts bort får dock aldrig någon hjälp. Personal på våra skolor, sjukhus, polismyndigheter och socialkontor måste bli bättre på att känna igen signaler och behöver utbildas