Så får vi ett samhälle där ingen hålls tillbaka – och ingen lämnas efter

 Hur framtidens Upplands Väsby ser ut vet vi inte så mycket om. Men utvecklingen avgörs av hur vi i dag tar hand om, och vägleder, våra barn och unga – hur mycket vi investerar i deras uppväxt. Lyckas vi förvalta och förmedla en värdegrund som håller för att bygga en öppen, fri och välmående kommun? Förvaltar vi det ekonomiska, kulturella, sociala och andliga kapital som är nödvändigt för ett samhälle som håller ihop? Eller lever vi upp våra tillgångar?

Att lämpa över en ekonomisk skuld på framtida generationer är oansvarigt. Att urholka värdegrunden är direkt farligt.

Det är inte enkelt att växa upp i dagens komplexa värld, det finns det gott om tecken på. Den psykiska ohälsan sprider sig och antalet barn och unga som får antidepressiva läkemedel ökar. Antalet självmordsförsök bland unga ökar. Skolresultaten har ännu inte nått målen. Fler niondeklassare än vad vi vill säger att de begått ett våldsbrott och fler unga än tidigare ansluter sig till organiserade gäng.

Villkoren för våra barn och unga är en av de riktigt stora framtidsutmaningarna. Upplands Väsby kommun behöver en relations- och uppväxtpolitik som sätter olika typer av hållbarhet i fokus. En politik som bygger på insikten om att samhället inte fungerar utan en hållbar värdegrund.

Det är viktigt för mig och många med mig att lyfta den enskilda personens och familjens rätt att kunna forma sin vardag. Ett perspektiv där det civila samhället kan få den vitamininjektion som så många önskar. 

Jag vill fokusera på några, för mig viktiga, grundstenar där värdegrunden är fundamentet. Allt som är viktigt kan inte räknas i kronor och ören. Etiska grundvärden har en central betydelse för ett gott liv och ett tryggt, öppet och fritt samhälle. Om vi inte förmedlar de i grunden viktiga värdena såsom omsorg om våra medmänniskor raserar vi grunden för samhällsgemenskapen.

Familjens roll kan inte nog poängteras. I ett samhälle som vi vill ska fungera behöver familjens roll både uppvärderas och synliggöras. Familjen är inte ett problem som ska beskattas, subventioneras och kvoteras fram. Vi måste ge förutsättningar för trygga, stabila och självständiga familjer med frihet att själva forma tiden med sina barn. 

Grunden för trygghet och gemenskap läggs i ett starkt civilt samhälle. Solidariteten i de offentliga välfärdssystemen är ett komplement till ett samhälle som i högre grad präglas av medmänsklighet, ansvarstagande och idealitet. I den brokiga samlingen av kyrkor, samfund, idrottsklubbar, scoutföreningar, bildningsförbund och så vidare, skapas mening i människors liv, sysselsättning och gemenskap, stöd åt familjer och utsatta. Jag vill välkomna civila samhället som en aktör inom välfärdens olika områden.

Allting har en gräns, även politiken! Allt kan inte lösas med mer politik. Ibland är det politiken som är en del av problemet – och mindre politik kan vara lösningen. 

Jag vill vara en del av att öka valfriheten och föra mer makt till köksborden och öka familjernas självständighet. Detta gäller även andra såsom äldre, personer med funktionsnedsättning eller andra som söker kommunens stöd och hjälp.

Ungdomsarbetslösheten är ett område som förtjänar ordentlig uppmärksamhet. Varje dag som en ung person går arbetslös försämras möjligheterna på arbetsmarknaden. Andra livsmål som att bilda familj får skjutas på framtiden. I värsta fall hamnar man i destruktiva mönster, vilket kan leda till personlig katastrof. Samtidigt som företag och samhälle går miste om kompetenta och kreativa förmågor. Jag vill bidra till att öka drivkrafterna för unga att ta jobb. Men vi behöver också betona det personliga ansvaret. Ibland behöver man själv öka ansträngningarna och för stunden sänka kraven och förväntningarna för att få ett jobb.

Ungdomsbrottsligheten är ett område där alla borde oro. Kristdemokraterna har alltid betonat det brottsförebyggande arbetet. Det är viktigt och kommer fortsatt att vara viktigt. Men rättspolitiken måste tydligare betona det personliga ansvaret. Det är en direkt följd av vår syn på människan som en moraliskt ansvarig varelse. Av samma skäl måste vi betona föräldraansvaret. 

Jag vill fortsätta min politiska gärning i ett värdeorienterat parti som kombinerar personlig frihet med omsorgen om vår nästa. Det parti som värnar familjernas och civila samhällets roll – och ger dem förutsättningar att agera samhällsbärare genom aktivt stöd och genom att vi värnar politikens gränser. Så får vi ett samhälle där ingen hålls tillbaka – och ingen lämnas efter.