En hållbar framtid byggs i familjer och civilsamhälle

 

Hur framtidens Upplands Väsby ser ut avgörs av hur vi i dag tar hand om våra barn och unga. Det är inte en självklarhet att vi lyckas. Psykisk ohälsa ökar, fler unga prövar antidepressiva läkemedel, självmordsförsök blir vanligare och skolresultaten når inte målen. Samtidigt växer ungdomsbrottsligheten och fler dras in i gäng.

Detta är en av våra största framtidsutmaningar. Om vi vill bygga ett samhälle som håller ihop måste vi våga tala om värdegrund, gemenskap och ansvar. Allt som är viktigt kan inte räknas i kronor och ören. Det handlar om vilken kultur och vilka normer vi för vidare till nästa generation.

Familjens roll kan inte nog betonas. Det är i hemmet trygghet och gemenskap formas. Där läggs grunden för ansvarskänsla och omsorg om andra. Vi måste uppvärdera familjens betydelse och ge förutsättningar för trygga, stabila och självständiga familjer. Staten och kommunen kan inte bestämma hur familjer ska leva – men de kan ge frihet att själva forma sin vardag.

Ett starkt samhälle byggs inte enbart med offentliga system. Kyrkor, samfund, idrottsföreningar, scoutkårer och andra organisationer ger mening, gemenskap och stöd. De bidrar till att fostra barn och unga, stöttar utsatta familjer och skapar möjligheter som kommunen aldrig kan återskapa på egen hand. Därför måste civilsamhället välkomnas som en aktiv partner i välfärdsarbetet.

Allting har en gräns – även politiken. Vi kan inte lösa alla problem med fler regler, mer byråkrati och nya subventioner. Tvärtom kan politiken ibland vara en del av problemet. Vi behöver mer valfrihet och större självständighet för familjer och individer.

Ungdomsarbetslösheten är en annan ödesfråga. Varje dag en ung människa går utan arbete försämras möjligheten att komma in på arbetsmarknaden. Samtidigt går företag miste om drivkraft och kompetens. Här måste vi skapa fler vägar in – men också betona det personliga ansvaret. Ibland behöver man själv sänka kraven för att få första jobbet.

På samma sätt måste vi tala klarspråk om ungdomsbrottsligheten. Förebyggande arbete är viktigt, men det räcker inte. Vi måste också stå upp för föräldraansvar och förväntan på unga att ta ansvar för sina handlingar. Ett samhälle där ingen hålls tillbaka och ingen lämnas efter bygger på frihet – men också på ansvar.

Vi står inför ett vägval. Antingen bygger vi ett samhälle där familjer och civilsamhälle ges förtroende, där unga får framtidstro och där värdegrunden håller ihop samhället. Eller så fortsätter vi att försvaga det som historiskt skapat trygghet och gemenskap.

Jag väljer den första vägen. Jag vill arbeta för en politik som kombinerar personlig frihet med omsorg om vår nästa. En politik som stärker familjer, civilsamhälle och medmänsklighet – och som inser att politiken har sina gränser.

Det är så vi bygger ett Upplands Väsby där framtidens barn och unga kan växa upp med hopp och trygghet.