Implementering av Barnkonventionen

 

En medborgare har lämnat ett medborgarförslag om att implementera Barnkonventionen in i kommunens verksamhet.

Det var meningen att jag skulle ha ett anförande i kommunfullmäktige i oktober som blev inställt. Även det ordinarie fullmäktige i november blev inställt så när det var dags för det extrainkallade fullmäktige den 28 november kändes det väldigt tidsmässigt stressigt att hålla anförandet, så jag lovade att slägga ut det på bloggen.

Varsågod!

Jag vill tacka förslagsställaren för att du på detta sätt lyfter barns rättigheter och också föreslår hur kommunen kan göra det bättre för barn, främst här i kommunen, men kanske också i förlängningen barn i Sverige och globalt.

Den 1 januari 2020 inkorporerades FNs Barnkonvention in i den svenska lagstiftningen, genom en särskild lag. Sverige har dock sedan länge ratificerat samma konvention.

Det nya är att de olika artiklarna i Barnkonventionen kan åberopas direkt och ska tillämpas av myndigheter och domstolar.

Vad krävs för att kommunen ska leva upp till kraven i Barnkonventionen genom någon typ av barnkonsekvensanalyser? Det är ju dessa analyser som medborgarförslaget handlar om.

Artikel 3.1 och 12 är de artiklar som främst är föremål för detta medborgaförslag. Det gäller Barns bästa och Barns delaktighet, där artikel 12 visar på tillvägagångssätt för att lyssna på barn och beakta åsikter.

En fråga som är väsentlig för hela arbetet med Barnkonventionen och lagstiftningen är just vad som menas med Barns Bästa och när ska detta beaktas.

Principen gäller alltid när det är fråga om ett enskilt barn eller en grupp av barn. Det finns ingen entydig definition på vad som avses med barnets bästa utan istället handlar det om att se varje barn på ett flexibelt sätt. Vilka behov och förutsättningar har det enskilda barnet. Barnkonventionen har ett holistiskt synsätt på barns rättigheter, dvs dessa rättigheter gäller inte enbart inom en viss kategori av frågor, utan gäller överallt och jämt.

Beslutet gällande barnen ska innehålla en utvärdering av konsekvenserna och effekterna för barnet eller barnen. Barnets bästa ska bedömas i beslut och åtgärder som rör barn, vilket inkluderar alla beslut, handlingar, uppförande, förslag, tjänster, förfarande och andra åtgärder som rör barn.

Men man måste också vara ärlig och säga att det inte alltid går att fastställa vad som är barnets bästa och Barnkonventionen ställer inte något krav på formell process för att fastställa barn bästa. Här gäller det att försöka finna sin egen väg eller luta sig på vad domstolarna ger för utslag, vilket nu har gjorts genom ett dom från kammarrätten. Det är mycket intressant att följa den relativt nya lagstiftningen för att få praxis genom domstolarna.

En bedömning av barnets bästa inkluderar barnets rätt till delaktighet som ger barn rätt att uttrycka sin åsikter i varje beslut som rör dem. Det får inte vara så att barnet bedöms vara för ungt eller att barnets utsatta situation fråntar barnet rätten att uttrycka sina åsikter eller minskar vikten man lägger vid dessa åsikter när man ska fastställa vad som är barnets bästa. Vid behov ska rimlig anpassning och stöd ges för att säkerställa barnets fulla medverkan i bedömningen av barnets egna bästa.

Upplands Väsby kommun arbetar sedan snart tio år med en Barnchecklista. Denna barnchecklista som innehåller ett antal frågor som författaren av ett förslag till beslut ska ta sig igenom och på det sättet fångar vi in en stor del av barnrättsperspektivet.

Som ett exempel på detta kan sägas vara ett förslag som presenterades för några av oss i förra veckan. Det gällde planeringen av verksamhetstomter och under rubriken Barnrättsperspektivet följande:” Studien ska inventera mark som är lämplig för verksamheter där barn inte ska vistas”. Ett konkret svar på vad som i detta fallet är det rätta barnperspektivet.

I kommunstyrelsens förslag att besvara medborgarförslaget ligger att kommunen till stor del arbetar på det sätt som förslagsställaren vill se.

Det är skillnad på att ge barnet möjlighet att medverka i ett beslut om det gäller ett enskilt ärende eller om det är en grupp barn som ska delta.

Det är skillnad på barns behov och barns intressen där barns behov kan identifieras på mer vetenskaplig väg än att tillgodose barnets intressen, vilket är mer subjektivt.

Här gäller det att skilja på barnets perspektiv och barnperspektiv, där det förra är sett utifrån barnet och det senare är ett mer vuxenperspektiv på vad vuxna vet eller tror sig veta vad barn behöver.

Enligt mig så finns det dock stora anledningar att fortsätta arbetet för att Barnkonventionen ges större utrymme i kommunens verksamheter.

Som exempel kan nämnas Socialnämndens rapport avseende 2021 om hur nämndens verksamheter svarar upp mot Barnkonventionens olika artiklar. Barnets bästa väger mycket tungt inom socialtjänsten, och det stadgas i Socialtjänstlagen 1 kap 2§ - en för socialtjänsten portalparagraf. Rapporten är väl värd en läsning.