Politik är att vilja ge gemenskap

 Politik är att vilja och med min politiska vilja som både verktyg och vapen göra det bästa för att förändra situationen för mina medmänniskor i Upplands Väsby, i stockholmsregionen och i Sverige. Ett samhälle med människan i centrum är ett samhälle där brott mot mänskliga rättigheter inte förekommer. Detta är ett samhälle vi tyvärr ännu inte känner till.

Ensamhet kan vara av många olika slag. Vissa kan njuta av denna medan andra vaknar varje morgon till en stor och ofrivillig ensamhet. En ensamhet som är öronbedövande tyst och tom. En näst intill avsaknad av mänskliga kontakter, en ensamhet som till slut kan innebära både sjukdom och dör.

En relation kan vara både välgörande men också väldigt destruktiv. Ingen ska behöva växa upp i eller leva i en miljö som innebär att man lever i en tillvaro där våld och trakasserier är en ständig och objuden gäst.

Vi människor är i ständigt beroende av varandra. Det finns mycket fint i detta. För många i vårt samhälle har detta beroende inte varit något man önskat. Någon annan bestämmer när och hur jag ska leva mitt liv. För personer med funktionsnedsättning kan beroendet vara något påtvingat av omständigheterna och man är utlämnad till andra människors beslut.

Vi har alla ett ansvar för vår medmänniska. Det finns många som känner detta ansvar och också gör något. Det civila samhället är en mycket viktig länk i ett samhälles kedja av engagemang för andra. Politiken och kommunen kan göra mycket, men de som gör mycket mer är alla de medmänniskor som både ser och gör. Ser ensamhet och också gör insatser för att bryta denna.

Jag är mycket tacksam för alla insatser som görs, många gånger i det tysta, för att ge varandra en stund av gemenskap.